Lunchsällskap

Är ju tvungen att berätta att jag träffade Solfrid idag på lunchen. Det var trevligt att träffas i Solna Centrum och prata en del. Solfrid lärde jag känna 1993, när jag bodde i Oslo. Hon var en vild, glad, positiv, karismatisk 24-årig tjej full av energi, upptåg och glädje. Hon ville resa, evangelisera, bli någonting, tjäna pengar. Ja, hon hade visioner och drömmer. Många förverkligade hon. Hon hamnade i Danmark och pluggade till någonting stort, skulle få ett jobb med en årsinkomst på 1 milj kr. Hon träffade en Stockholmare, som hon skulle gifta sig med.

Några veckor innan bröllopet, en termin innan skolan var slut är hon i Stockholm för att lämna sin brudklänning hos fästmannen. Hon åker bil ensam hem till Danmark och i Skåne är de glashalt, det blir en singelolycka, hon kör rätt in i betongbumlingar och hamnar i koma. Hennes fästman är henne trogen en lång period, men när han får höra att hon förmodligen kommer bli ett kolli så får han kalla fötter och sticker (jag kan förstå honom). Men denna starka kvinna vaknar och tar sig tillbaka på ett mirakalöst sätt. Hennes utseende ser bra ut, hon går som vanligt, men hon har fått en hjärnskada för livet.

Att möta henne idag är härligt, men visst märker man att hon inte är helt frisk. Huvudet är inte helt med. Jag vet inte om hon kommer kunna slutföra sina studier och få drömjobbet. Men hon är glad och positiv, ser framåt på livet. Tror att hon ska få gifta sig med den Stockholmare hon är ihop med idag. Jag blir så glad att hon kan vara så glad och positiv. Jag blir otroligt tacksam över livet, min famlij och mina vänner.