Jag blir galen de är ju vuxna människor

Det kändes bra att vara tillbaka på jobbet igen, alla är så gulliga och hälsar en välkommen tillbaka. Hade ett långt samtal med min chef och nu tyckte jag han var sig lik igen, han är riktigt bra om han får ägna sig åt rätt saker. Han är bra när han har med människor att göra, de han har under sig eller kunder. Det är mycket som själ hans energi, men det är bra om han får tid till detta för det vinner vi förtroende på.

Det nya företaget vi köpt upp kommer ju i varje fall 15 man hamna under honom. Deras chef säger att vi ska gå så varsamt fram med dem och inte skynda in i nåt. Då de inte får någon information om vad som händer gör dem såklart förvirrade. Nu har de fått lite info och känner sig genast bättre. Men de fortsätter och säger att vi är så dåliga på kontakt mot vissa kunder. Visst vi har varit konkurrenter, men nu är vi inte det längre och måste acceptera läget och börja jobba mot samma mål. Varför ska vi vara så försiktiga och gå långsamt fram, de är ju vuxna människor. Riktiga surgubbar som beter sig riktigt illa. Detta gör mig så arg, varför ska vi vara så vänliga och trevliga när inte de är det. Men det är det som präglar vårt företag att vi är så vänliga och trevliga och den atmosfären hoppas jag att vi får behålla. Vi pratar inte skit om våra konkurrenter utan säger som vår chef lärt oss "vi är kollegor i branchen".

Ja, vi har en vandring att gå ihop nu i vår och det kommer säkert blir jättejobbigt men också spännande .

Kommentarer

Jocke sa…
Vet du Tina, jag hade rätt svårt för vissa på vårat företag när jag började.
Men nu börjar det kännas bättre.

Dom nya gubbarna (tjejerna också för den delen), kan man kanske inte gilla på en gång utan man får helt enkelt vänja sig vid dom.

Men jag förstår vad du menar och vilka du talar om.

Stick iväg till deras kontor och ta en fika med lite allmänt surr så kommer du se en annan sida av dom.
Så har jag upplevt det i alla fall.
Anonym sa…
Vet du Jocke, jag kan alla ggr lära mig tycka bra om dem, men jag kommer ändå avsky deras beteende. Jag blir så upprörd över att de snackar så mycket skit. Men jag tycker de är riktigt trevliga och mysiga också. / Tina
Jocke sa…
Folk beter sig konstigt när dom är stressade och oroliga.
Du skulle bara veta vilket gnäll och pip det var hos vissa privatkunder när jag var ute och installerade hos dom.
Som sen gjorde kovändning och var jätteglada och nöjda när allt var klart.

Fast sen finns ju alltid dom som inte verkar kunna annat än beklaga sig.
Jag till exempel ;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bollar i luften

Sorgeprocessen