Sång och lite annat

Fredagkvällen blev inte så härlig som jag hade önskat. Lät Joel vara uppe ett tag för att han skulle somna lite snabbare, men ski fick jag. Det gick inte att lägga honom, så jag fick lägga mig bredvid honom och jag somnade jag också. Sen var min kväll förstöd, man blir inte sig lik efter att ha somnat så där på kvällen. Och det är så tråkigt. Speciellt när man äntligen hade tänkt ha lite egen tid med mannen, men så blev det inte. Ja, ja, vad gör man med de små, det är väl bara att rätta sig.

Lördagen var vi iväg till Ängsjö friluftsområde, åkte skridskor och grillade korv. Det finns en borg och indianby att leka med där så pojkarna hade roligt. Jag hade en skön stund ute i luften. Tjejen kände sig däremot hängig och hade ont i halsen så hon trodde inte hon skulle kunna sjunga på Gudstjänsten. Efter melodifestivalen så fick jag och mannen öva ihop ett par sånger.

Jag hade på nåt vis bestämt mig för att jag inte ville sjunga i vår nya kyrka (vet inte riktigt varför), men det finns så många duktiga musiker och sångare. Men vad gör man. Det hade inte varit skjysst att ringa pastorn lördagkväll och säga att det inte skulle gå, så det var bara att ställa upp... Vi sjung en gammal Roland Utbult sång "Vid dina fötter" och "Ödmjukhetens konung". Gick väl ganska bra. Kondition och sång hör ihop och min kondition har verkligen blivit så dålig de senaste åren och det märks när jag sjunger, jag kan bli helt slut. Ja, ja, det var uppskattad, vilket är ännu en sak som är härligt att vara med i en kyrka med äldre människor. De är så tacksamma, yngre är oftast mer skeptiska.

Tog en promenad till affären efter kyrkan och fixade middagen. Sen har vi varit ute 4 av 5 i familjen och åkt pulka, stjärtlapp eller snowracer i ett par timmar. Härligt. Nu sitter lilleman i badet och jag hoppas på en tidig kväll för hans del.

Kommentarer

Anonym sa…
Hur går det när din man lägger lillebror då? För ni turas väl om eller?

Vår dotter var bökig att få i säng och när lillebrorsan kom så fick vi lov att ändra taktik.

Jag satte mig på en stol bredvid ett par kvällar och bara la ned honom igen när han ställde sig upp.
Det enda jag sa var gonatt, inget småprat.
Efter ett tag gick jag ut ur rummet och vart det skrik så gick jag in, la ned, sa gonatt och gick ut.

Nu går det bra att lägga sonen som ibland ställer sig självmant vid sängen och vill sova. Dottern vill gärna krångla lite men när vi väl är vid sängen så är det inga diskussioner.

Men visst, det blir bakslag ibland speciellt när dom är sjuka.
/Jocke

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd