Tänk om din pappa inte är din pappa

En kollega berättade idag en riktigt chockhistoria. För 1,5 år sen dog hans 78-åriga mor. Då visade det sig att den pappa han har levt med hela sitt liv inte var hans pappa, men lillebrorsans pappa. Hans riktiga pappa, som han inte ens visste fanns lever i annan stad ogift. Hur hanterar man ett sånt besked? Tänk så många frågor som dyker upp varför har ingen berättat, ville mamma berätta, ska jag ta tag i detta, hur tar min pappa som jag levt med det osv. Fy, vad konstigt. Han har inte kommit så långt med sina frågor än. Han frågar sig för vems skull skulle han börja nysta i det, är det någon idé? Ja, inte lätt. Som han sa själv, det är ju sånt man ser på tv, men aldrig ska tro hända en själv. Man kan tydligen be om papper från skattemyndigheten för att veta vilka som är ens föräldrar, men det är inte säkert att sanningen är så rolig att veta. Så jag tänker då låta bli i varje fall.

I min hemstad har det skvallrats om min familj. Pappa var en stackars alkolist som mamma tog sig an med hans fyra barn och sen fick de mig ihop. Till saken hör att pappa var bortrest över 300 dagar om året i sin evangelisttjänst och sen sjöng han på länkarna varje jul. Folk trodde att han åkte in och ut på behandlingshem och höll sig på länkarna vid jul. Ja, det har varit ett roligt skvaller, tänk vad folk säger.

Har suttit för mig själv i soffan ikväll med en kopp te och tittat på idrottsgalan. Till skillnad från de galorna jag nämnt tidigare på denna blogg så tycker jag idrottsgalan är oerhört underhållande och det är så många föredömen som kommer fram där. Skämten från Settman och 2xGustafsson var också riktigt roliga, utan att vara sexistiska (eller vad jag kallade det sist :O). Jag röstade på Kalla till Jerringpriset och hon fick det. Hon gjorde ju en otrolig insats för ett år sen, som också var otroligt underhållande att titta på. Susanna gjorde också en otrolig prestation när hon slog världsrekord, men hon bjöd inte på många leenden ikväll. Synd.

Ska nu krypa till kojs och imorgon måste jag ta tag i en prioriteringslista på jobbet, som jag inte är ett dugg sugen på att göra. Men jag måste. Sånt är livet.