Dåliga samvetet

Lämnade Joel hos dagmamman igår, men hon ringde efter en timma och sa att han inte var ok så jag fick åka hem och hämta honom. Det var bra att hon ringde för han mådde verkligen inte bra stackarn, han la sig på soffan och somnade när vi kom hem. Fy, vad man känner sig som en dålig mamma. Men det är väldigt svårt och veta, han är hur pigg och glad som helst hemma där det är lugnt, men att sen komma till barngruppen och springa runt och leka blir någonting helt annat. Dagmamman sa: "Jag förstod att du hade mycket på jobbet annars hade du säkert inte lämnat honom", hm, nej kanske inte. Just för tillfället är det extremt mycket på jobbet, vi ligger efter sen min sjukskrivning så har vi flyttat och det är turbulent på vår avdelning över lag så vi hinner inte med.

Fast först och främst ska man väl vara mamma, det är väl ändå så, hans hälsa måste komma först. Men man känner sig hemsk när man känner att man hellre vill jobba. Och sen blir det diskussion hemma om vem som ska vara hemma, vems arbete är viktigast, osv. Nu börjar jag förstå de som säger att småbarnsperioden är tuff. Det är det här som är tufft, vi hade inte det i våras, Joel var inte så sjuk då, men nu är det varannan vecka, hm..... Jag åkte i varje fall tillbaka till jobbet igår när min man kommit hem och satt lite längre fram mot kvällen. Så det var skönt att få lite gjort ändå.

Får besök av svärföräldrarna i helgen, ska bli trevligt.