Det är ofta det inte blir som man tänkt sig

Syftar rubriken på sista semesterveckan. Det började med att Joel var sjuk, feber och hängig, ville helst sitta hos mig hela tiden. Sen gick förkylningen över till mannen, och han är inte bra än. Seg förkylning detta, glad att jag klarat mig än så länge. Jag hade sviter efter missfallet fortfarande och fortsatte att blöda, blöda och blöda mer. På onsdagen så kändes det inte bra så jag åkte in till akuten än en gång (3:e på 1,5 vecka). Har väl suttit och väntat på akuten nu i 10-12 timmar och nästan fått upp till högkostnadskort på denna korta tid...... Det visade sig att de inte hade fått bort allt vid den första operationen "skrapningen", därav den kraftiga blödningen och jag blev inlagd igen. De väckte mig mitt i natten för operation, bättre vänta 6 timmar när man kan sova än 12 timmar dagtid, som det var veckan innan. Pga att jag förlorat mycket blod så hade jag alldeles för lågt blodvärde och blodtryck så dagen efter fylldes jag på med 2 liter blod och väntade sen på doktorn i 6 timmar, (det är bara väntan på sjuhus). Den här gången var väntan värd mödan för jag fick nog träffa den bästa gynekologen av dem alla. Han pratade, lyssnade och förklarade allt så bra. Sen sjukskrev han mig en vecka. Missfallen kan bero på min reumatiska sjukdom, Sjögrens syndrom, men det är inte säkert. Jag kommer nu få gå på en utredning. Jag hoppas utredningen ska gå fort sa doktorn för jag förstår att du vill bli gravid rätt snart igen. Ja, det vill jag, om jag nu vågar......

Är nu som sagt sjukskriven, behöver ta doktorn på allvar och vila upp mig. Om jag nu ska bli gravid igen så måste jag ha krafter och bra blodtryck till en eventuell graviditet. Känner skillnad denna gång, jämfört med förra skrapningen, de lyckades bättre och jag mår bättre. Skönt. Känner mig heller inte så ledsen, klart det kan komma över en besvikelse, men livet går inte att styra över och jag kan ju bli gravid i varje fall. Hoppet finns!!!! Och nu är det OS-tider och jag får ligga och slappa framför tv:n. Har inte tittat så mycket då jag just nu läser "El choco", en intressant bok om en svensk kille som hamnade i ett av världens farligaste fängelse i Bolivia.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd