Världens bästa pappa

Vet inte om det är min pappa eller om det är min man. Idag fick min man den utmärkelsen av sin advokaten i varje fall. Han sa en gång att han vill se sina barn i ögonen när de blir stora och säga att han kämpat för dem. Och det har han sannerligen gjort. Han ger sig inte för han vill dem de bästa. Idag fick han lite lön för mödan, då även en domare ställde sig på hans sida (det är inte alla som gör det i dagens Sverige, ska ni veta, här kan man undra var jämställdheten har tagit vägen...), men idag så. Och det känns så skönt, han ska få hem sin son. Fast det är inte slut här för det, nu gäller det att få sonen att landa här igen och må bra. Han ska få bli överöst med kärlek hoppas jag. Sen finns det lite mer att kämpa för, men nu ska det få vara lugnt ett par dagar. Han är duktig mannen min och säkert jätteslut nu.

Berättade om en kille för längesen, som jag inte förstod mig på. Han valde att sitta och ögla bort med mamma i en 2:a när han kunde få ett eget hus på pappas gård. Nu är den segern vunnen också. Han vill flytta hem till pappa och den härliga gården och få tillbaka sitt liv säger han. Underbart. Pappor kan vara värda mycket!!!