Barnet det första året

Jag har skrivit det förut, längesen, och skriver det nu igen. Jag är så glad över min man som var så klok under Joels första år. Han sa flera gånger att upp till ett år så behöver vi inte tänka på att sätta gränser. Det barnet behöver är trygghet, som han får genom närhet och mat. Mammor speciellt, gör problem av saker som inte behöver vara problem. De försöker få barnet till att följa rutiner och riktlinjer som vi vuxna tycker är bra, sova själv, äta så mycket eller vid de tiderna, sluta med napp, ja och jag vet inte vad. Så länge barnet inte har blivit ett år så behöver de också rutiner, men det är vi vuxna som ska rätta oss efter deras rutiner. Om vi ska försöka börja avvänja dem med något som är en trygghet för dem så kan det ju bli helt upp och ner, det tror jag i varje fall. Mammor är så oroliga att de gör fel, varför? Kan man göra fel om man finns där för sitt barn och ger dem det de behöver. De är inte stora innan 1 års ålder, sen behöver man börja med gränssättning, det är ju självklart jätteviktigt också. Sen är vi alla olika, det jag tycker är viktigt tycker kanske en annan inte är viktigt eller tvärtom. Var rädd om dig själv, vila och var lugn så kommer barnet också vara det. Det är lite av mitt motto.