Föräldrabesök

En kollega frågade mig i fredags vad jag skulle göra i helgen. Jag sa då att mina föräldrar skulle komma. Vaddå är det fest eller? sa han. Nej, de kommer för att träffa oss, sa jag. Det skulle jag aldrig göra, bjuda hem mina föräldrar om det inte är fest, och knappt då sa han. Vad ledsamt tänkte jag att inte vilja träffa sina föräldrar. Även om det är en del uppassande, som jag skrev i inlägget innan, så tycker jag det är väldigt mysigt att ha dem på besök. Och det är faktiskt roligt att ha mina svärföräldrar på besök också. Det är så skönt att känna så. Sen blir det tyvärr inte så mycket samtal nu för tiden med mina föräldrar, de är för trötta och sjuka för att sitta och prata för mycket. Det är så tomt. Det kändes som att jag hade glömt att säga någonting till dem när de åkte hem, och det var ju mycket jag inte hade sagt, för de orkar inte ta in allt. Från att ha haft en nästan daglig kontakt med mamma, så blir en sån här situation väldigt tom. Jag saknar henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd