Bebistitt på lunchen

Nu har jag träffat henne, lilla Alicia, 2,5 veckor gammal. Så vacker!!! Tog en sväng över till min väninna på lunchen med lite sallad och fick se underverket. Hon var så liten och flickig, ja, otroligt fin. Härligt. Men det är en omställning att få ett litet barn, det går inte att föreställa sig hur det är innan. När man vill ha rutiner, men det vill inte lilla barnet, det känns som det äter hela tiden och skriker på kvällen när man är som tröttast och vill sova själv. Sen att inte få den sömn som man är van att få. Man hade förstått innan att det skulle bli dåligt med den varan, men hur verkligeheten är går inte att förstå förrän man är där. Sen finns det ju inga mallar, alla är vi individer. Jag hade en vis man (förskollärare) som sa till mig att första året ska bebisen få den närhet den vill ha och rutiner och gränser kan man börja med vid 1-årsålder. Jag behövde bli påmind om det flera gånger, när jag läste tidningar och böcker om att man ska få barnet att sova i egen säng och somna där själv osv. Visst kunde jag se när Joel blev mer och mer medveten och kunde köra med sin mamma, men gråta sig till sömns det har han aldrig behövt.