Serviceanda
Var på en klädesbutik (inte i Sthlm) här om dagen som hade startrabatter. Hamnade som man alltid känner i fel kö. I den andra kön kom säkert 10 personer fram före mig. Funderade på att ge upp, men jag hade ju hittat så bra kläder till killarna här hemma så jag ville så gärna handla dem, därför stod jag kvar. Smått irreterad (en del kallar det Stockholmsstress, jag brukar säga Stockhomseffektivitet) så var det äntligen min tur, kunde inte låta bli att påpeka att det hade tagit lite lång tid. Eftersom jag har sett på H&M att de kommer till en extra person till kassan när de har mycket, som packar kläderna så sa jag:
- Kanske ni kunde vara 2 vid kassan, när de är så här mycket folk, en till som packar kläderna. (expediten såg lite skrämd ut, visst det finns alla möjliga ursäkter, det kanske var hennes första jobb i en kassa eller kanske hon hade en sämre dag osv. I varje fall vänder sig en annan tjej upp som höll på med galjarna och frågade vad jag sa, jag upprepade.)
Galjexpediten: - Nej, det går inte, vi måste finnas till för kunderna ute i butiken.
Jag: - Ja, men nu höll ju du på med galjarna och den andra som ska vara ute i butiken står ju också här bakom kassan.
Galjexpediten: - Jag är ledsen att du känner så, men vi har annat att göra.
Jag: - Ja, fast nu står ni ju och håller på här då kanske det skulle gå fortare om ni hjälpte till i kassan ett tag.
Galjexpediten: - Jag tror inte du ska tala om för oss hur vi ska jobba.
Jag förstår inte var jag har fått den här sidan ifrån. Gjorde jag rätt eller fel, var det kristligt? Ja, det kan man fråga sig. Jag kan efter att ha funderat på det tycka att jag gör rätt i att kommentera. Bättre att vara ärlig än att bara stå och gnälla, och till en början lät jag nog rätt trevlig, det var ju ett förslag. Men sen skulle jag ha blivit tyst när hon sa: - Jag är ledsen att du känner så. Det var ju faktiskt bra sagt av henne. Jag kunde ha fått dem att tänka till, men nu blev jag nog dagens suraste kund de diskuterade kring kaffebordet, eller kanske inte. Borde gått tillbaka och bett om ursäkt kanske, men men gjort är gjort. Jag behöver mer av både tålamod och självbehärskning. Ja, av kärlek, glädje, frid, godhet och vänlighet också för den delen.
- Kanske ni kunde vara 2 vid kassan, när de är så här mycket folk, en till som packar kläderna. (expediten såg lite skrämd ut, visst det finns alla möjliga ursäkter, det kanske var hennes första jobb i en kassa eller kanske hon hade en sämre dag osv. I varje fall vänder sig en annan tjej upp som höll på med galjarna och frågade vad jag sa, jag upprepade.)
Galjexpediten: - Nej, det går inte, vi måste finnas till för kunderna ute i butiken.
Jag: - Ja, men nu höll ju du på med galjarna och den andra som ska vara ute i butiken står ju också här bakom kassan.
Galjexpediten: - Jag är ledsen att du känner så, men vi har annat att göra.
Jag: - Ja, fast nu står ni ju och håller på här då kanske det skulle gå fortare om ni hjälpte till i kassan ett tag.
Galjexpediten: - Jag tror inte du ska tala om för oss hur vi ska jobba.
Jag förstår inte var jag har fått den här sidan ifrån. Gjorde jag rätt eller fel, var det kristligt? Ja, det kan man fråga sig. Jag kan efter att ha funderat på det tycka att jag gör rätt i att kommentera. Bättre att vara ärlig än att bara stå och gnälla, och till en början lät jag nog rätt trevlig, det var ju ett förslag. Men sen skulle jag ha blivit tyst när hon sa: - Jag är ledsen att du känner så. Det var ju faktiskt bra sagt av henne. Jag kunde ha fått dem att tänka till, men nu blev jag nog dagens suraste kund de diskuterade kring kaffebordet, eller kanske inte. Borde gått tillbaka och bett om ursäkt kanske, men men gjort är gjort. Jag behöver mer av både tålamod och självbehärskning. Ja, av kärlek, glädje, frid, godhet och vänlighet också för den delen.
Kommentarer